Vi var14 pers som drog i väg; Janne o Eva, Henning o Ewa-Lena, Hasse o Ewa, Tosse o Monika, Hans o Kattis, Pelle, Magnus med fru
Vi hade länge talat om att vi borde resa runt i Danmark och under sommaren och hösten 2017 började planerna ta form på allvar … vi skulle åka Jylland runt ! Jag och Henning och Hans tog tag i det och jag preliminär bokade hotell i Skagen, tidigt under oktober / november … trodde jag, det visade sig vara nära nog omöjligt att boka in en stor grupp i Skagen första veckan i juni … det löste sig trots allt så vi hamnade på det berömda Bröndums hotel i Skagen två av nätterna. Henning och Hans delade upp övriga bokningar sins emellan.
Avresedagen närmade sig och en tidig morgon och jag tog tätpositionen i vår fina ”staggered formation” som vi alltid intar vid gruppkörning eftersom vi syns bäst så. Det bar av i strålande solsken … första dagen ägnades åt att åka till Varberg och ett återbesök på hotell Havanna, detta toppenställe som vi besökt tidigare. Vi hade valt Varberg pga färjan till Grenå som skulle avgå tidigt nästa morgon, ja så tidigt att hotellets frukost inte hade öppnat men Kattis och Hans fixade så alla fick var sin frukostpåse att ta med … sen så fanns det ju mat på båten.
Vi trixade oss ner genom Östergötland och Småland för att luncha på macken i Vrigstad, på en längre transportsträcka som denna så är det bra att kombinera 70/80 – vägarna med att tanka och luncha på samma ställe, det tjänar vi tid på eftersom det trots allt är cirka 7 timmars aktiv körtid och vi vill ju inte köra motorväg annat än i undantagsfall.
Via Värnamo, Smålandsstenar och förbi Ullared, ja just förbi – här skulle inte stannas och shoppas – så nådde vi Varbergs infart där vi ånyo tankade och där jag bad GPS-Hans att ta täten för att med sin GPS leda oss genom city till hotellet, han har lite skämtsamt och välmenat fått smeknamnet GPS-Hans då hans navigering räddat oss tidigare då mitt kartminne svikigt mig ( det är inget fel på minnet det är bara lite kort ).
Vi parkerade på hotellets gård och intog våra rum och efter dusch och lite vila så blev det en tidig middag med som brukligt ett antal goda drycker därtill, dock ingen längre session då vi skulle upp i ottan nästa dag.
Som sagt, mycket i ottan var det, lite små mulet och dis och vi radade upp hojarna utanför hotellet och hämtade ut våra frukostpåsar från hotellvestibulen och kollade innehållet – hum – en smörgås och en yoghurt burk ! – det tycket vi alla var lite läskigt med våra fullpackade packväskor att trycka ner en yoghurt där … så Kattis trollade fram en ryggsäck ( varifrån kom den ? ) och allas yoghurt burkar packades där innan den korta färden till färjeterminalen tog vid och vi checkade in där före klockan 06, fick vår fil tilldelat där det redan stod ett annat MC gäng, ett gäng med äldre engelska cyklar som skulle på en träff för engelska veteranfordon på Jylland så vi samspråkade lite med dem och beundrade varandras maskiner – deras uråldriga och våra ultramoderna … färjan kom och lastade av alla bilar och tradare och som brukligt så trodde vi att nu får vi motorcyklister köra på först … men icke, färjeterminalens personal var inte på det humöret utan vi fick vänta till sist vilket vållade en del problem för några gamla engelska hojar som måste springas igång och stå på tomgång en lagom stund innan rull för att sedan lägga av pga att de inte fick köra … lite surt.
Så vi fick parkera på tvären längst alterut på bildäck och ville som vanligt spänna fast hojarna men även båtpersonalen var tjurig och vill minsann inte alls ta fram spännband och klotsar så det blev lite si och så, som tur var så var det lugnt väder men jag och många med mig lärde sig en läxa – nu ska det inhandlas egna spännband att medtagas framöver, bra på många sätt faktiskt för då har man det man vill ha och så slipper man de band som ibland finns och som alltid är otroligt smutsiga och hoptrasslade … man kan kräva en bättring av rederierna avseende hanteringen av deras passagerare med MC.
Båtresan förflöt lugnt och fint med lite mer riktig frukost fika etc … men vart tog alla yoghurt burkar vägen ? … ja inte vet jag …
Vi kom över till Grenå straxt före klockan 12 och rullade av för att stanna till och ta på oss halsbuffar, öronskydd och allt annat som hör till i lugn och ro för att sedan bege oss till lunch någonstans utmed vägen … så var det det här med larmet och startspärren … denna gång så blev Henning drabbad, hans hoj vägrade att larma av, det var ju många signalmaster runtomkring i hamnen så han fick rulla sin hoj, larmtjutandes en bra bit innan den kunde tillåta sig att larma av … det är nog bra med stöldskydd och så men detta automatlarm är ett gissel …. och som jag skrev om i min förra krönika så blev Tosse vild av detta i Sundsvall 2012 och rev helt sonika bort eländet …
Nåja, vi kom i väg i ett soligt och lagom varmt Danmark och for norrut via Jyllands östkust, vi hade valt småvägarna med havskontakt mestadels så det blev en fin tripp upp till Skagen med två mindre vägfärjor liknande dem vi har hemma fast här i Danmark så kostar de pengar, vilket vi hade tagit reda på i förväg så alla var välförsedda med danska pengar. Cash is king som man säger och det gäller mestadels i hela världen utom hemma i Sverige där det är så naivt så att det numera nästan bara är kortbetalning som gäller …
Charmig och fin tripp blev det i a f till Skagen med lunch stopp på en trevlig restaurang utmed vägen. Vid 18 – tiden rullade vi in i Skagen och hittade lätt till vårt hotell, det berömda Bröndums Hotell, Eva och jag hade för några år sedan utforskat Skagen då vi var här på en jobbkonferans. Ett lätt duggregn började falla men vi var parkerade och gick en sväng för att utforska omgivningarna, vi var i Skagen På kvällen middag på hotellet med det lokala ölet Drachmmann … uppkallat efter en av Skagenmålarna … och på Pelles inrådan valde vi spätta på menyn … kan det vara något tänkte vi men Pelle visste vad han snackade om, han hade jobbat på fiskebåtrana i Simrishamn i ett ”tidigare liv” så han visste vad en spätta i Skagen är för något och snacka om storlek på fisken och vilken kryddning – helt magnefikt. Det här blev en längre kväll med mycket Drachmann och senare i korridoren utanför våra hotellrum liet vickning med öl, whiskey och chips … typ … vad gjorde det, i morgon hade vi planerat in en stillaliggande dag i Skagen utan någon MC körning.
En dag i Skagen – vad göra ? … bese ”grenen” såklart, alltså nordligaste spetsen på Jylland där Kattigatt och Skagerak möts … så efter en stadig frukost ( och vet ni vad – danskarna har ”den lille en” i småflaskor bara att ta på frukostbordet – det märks att vi inte är i Sverige, hehe – så bokar vi taxibilar för att köra oss ut till Grenen, där finns ett info hus , fika etc … man kan välja att ta ”Sandormen” – ett traktortåg ut genom sanddynerna till spetsen eller gå ett par km … det blev två grupper så några av oss gick ut och några åkte. Naturen ute vid spetsen är fantastisk, hav i princip 360 grader runt och vi gottade oss i solen … gottade sig gjorde också den säl som kom i vattenbrynet och hasade sig upp och ned i vattnet till allas förtjusning … den var nog van vid turism och fotografering och ”fikade” såklart efter något ätbart. När vi sett oss mätta på hav, himmel och natur så tog vi alla sandormen tillbaka för lite välförtjänt glass och kaffe.
Resten av dagen avlöpte med lite olika, fria aktiviteter, några besåg Skagens konstmuseum med alla de fantastiska Skagenmålarna … några strosade runt i by och tog lite ”smörrebröd” … några valde att bese hamnen med dess aktiviteter. På kvällen blev det middag på en hamnkrog, god mat, god öl och vackra vyer.
Nästa dag var det dags att sadla upp våra järnhästar och bege oss nedför Jyllands västkust, många vackra vägar med stundtals vacker utsikt över Nordsjön … ömsom sol, ömsom moln men bara lite duggregn – nema problema.
Vi besökte Hirtshals och norra Europas största havsvattenaquarium, en gigantisk anläggning där man kan sitta som på en teater med en stor glob av all sköns fisk, hajar och den jättelika klumpfisken … ett absolut ”måstebesök” på en sådan här resa. Vi slingrade oss vidare ner genom vacker natur och ett antal mindre färjor för att denna dag landa i Ringköping och hotellet för natten.
Dagen därpå var målet Århus, tvärsöver Jylland, på den östra sidan och såklart vi skulle besöka Nordens största HD Dealer som finns där … det var en måndag så det var väl inga problem trodde vi , denna måndag var dock annandag pingst som hemma i Sverige är vanlig vardag … men se så var det inte i Danmark, snopet, här var det helgdag och stängt. Nåväl, vi hade checkade in på hotellet, first class och njöt av omgivningarna, lite promenader, fika på båtcafé mm … och efter kvällens middag en promenad till ett inhägnat område med lite rådjur och andra hjortar, fåglar mm … sedan nattinatti … vi hade ju en hel del mil i benen så att säga.
Så den näst sista dagen på vår toppenresa skulle vi hem till Sverige igen och är man på Jylland så ska man såklart köra hela vägen, sagt och gjort, vi slingrade oss ner från Århus mot Lilla Bältbron, vidare över Stora Bältbron för att slutligen köra ( igen ) över Örensundsbron, denna gång dock utan stormvarning, tack och lov ! Det är helt magiskt att faktiskt köra över alla de tre stora broarna, en upplevelse !
Väl hemma i Skåne igen så tog vi oss snabbt och enkelt till Blentarps vandrarhem som vi tidigare bott på så det kändes hemvant och så visste vi ju om Blentarps bykrog med dess utsökta mat och goda öl … som nu såklart smakade extra bra, en öl, två öl, tre öl …. jag tappar räkningen men kvällen blev lyckad och vi fick sova ut rejält för att sista dagen köra de resterande cirka 50 milen hem till kära Östergötland.
Summa summarum : återigen en toppentur med ett toppen Chapter !
Allt för denna gång,
Det finns anledning att återkomma !
Hälsningar från Past Directorn Janne
Vi hade som sagt börjat kuska land och rike runt på våra dunkande maskiner när det 2012 blev dags för ännu ett Sweden National HOG Rally, denna gång arrangerad av Twin Peak Chapter i Sundsvall.
Vi var ett skapligt gäng på14 Hoggare från Blue Coast Chapter som åkte iväg ; Janne och Eva, Hasse och Ewa, Anders, Ingrid och Lisa, Horst och Liss, Tosse och Monika, Henning, Micke och Gunnel.
På vackra och varieranade vägar, som alltid, drog vi norrut för att övernatta ungefär halvvägs, i Sandviken, tror jag det var … minnet är bra men kort som ni vet. Vi hade värdens tur med vädret, perfekt åkväder hela vägen upp ända tills vi rullade in mot första nattstoppet då himlen blev kolsvart och vi svängde in på en Statoilmack för att tanka, vi stod alla under tak när åskregnet bröt ut så vi tankade och fikade i lugn och ro och när regnet upphörde efter typ en halvtimma rullade vi vidare de cirka 1000 meterna till vårt hotell torra och glada, installerade oss och åt middag med diverse ädla drycker därtill.
Dagen därpå satte vi oss åter i sadlarna och begav oss till en rastplats, Medskogs sjön, där Hoggare från Aros Viking Chapter i Uppsala anslöt. Anslöt gjorde också två Hoggare från Conneticut Chapter i USA och sedan bar det av mot Sundsvall.
Solen strålade hela dagen och i Sundsvall var det samling i hamnen för alla Chapter för en gemensam kort färd genom Sundsvall, som hade varit tänkt att bli lite kortegelik genom city men se det ville inte farbror Blå utan det blev raka spåret upp till Hotell Södra Berget … lite av en antiklimax stämning blev det men väl på plats vid hotellet så blev det genast glada miner då Twin Peak ´s Director Leif med funktionärer stor på parkeringen och lotsade in alla hojarna i perfekta dubbla led.
Hotellet visade sig vara en perfekt plats för ett HOG Rally då alla bodde på samma ställe, alla hojarna parkerade på samma plats och det var lätt att strosa runt och svalka strupen med en öl och bara mysa, kolla hojar och snacka med alla trevliga bikers som det kryllade av.
Kvällsunderhållingen, whiskeyprovningen, mat och musik var toppen och alla satt tajt och nära och stämningen blev på topp.
Så hände det sig att ölen tog slut på hotellet … aldrig tidigare i hotellets långa historia hade det hänt och personalen fick i all hast hämta mera öl från, ja … inte vet jag var den kom ifrån … men några problem var det inte.
Som ni hör på namnet Södra berget så ligger hotellet på toppen av ett stort berg med milsvidd utsikt över Sundsvall … där finns också en stor anläggning av radio- och mobilmaster … vilket ställde till det för en del nästa dag.
Som sagt, nästa dag var det hojtur till HD´s Dealer för dem som ville det medans vi tog en egen liten, lång skulle det visa sig bli, sväng för att kolla in både gamla och nya Höga kusten broarna … vackert och sevärt men det var det här med radiomasterna vid hotellet --- de störde mångas automatlarm och startspärr på hojarna, bl.a. Tosses hoj vägrade att starta så den fick stå och med hjälp av Twin Peaks folk på plats så tillkallades en servicebil med mekaniker från dealern och Tosse var så ”jädrans” arg så han beordrade dem att helt sonika ”slita bort” larm och startspärr. Han var inte ensam om det problemet.
Det här med störning från andra radioanläggningar har många av oss råkat ut för lite varstans då och då … bl.a. vid broöppningar, på färjorna på Bråviken och Slätbaken, i färjelägret i Travemunde och vid Bergs slussar bl.a. och det är väldigt störande och stressande så jag förstod Tosse till fullo.
Efter allt festande i Sundsvall så hade vi bestämt oss för att ta vägen över fjällen hem … vi begav oss i riktning mot Östersund för att vika av mot Ånge, Ytterhogdal, Rätan, Vemdalen och Hede för att runda Sonfjället och via Tännäs och Sörvattnet ta oss till Särna.
I Rätan vankades det lunch på Rätans värdshus, där var de oförberedda på lunchgäster ty värden kom och tog matbeställning i sina snickarbyxor, han var så klart en allt-i-allo där, … sedan fick vi vänta … och vänta… vi hade tänkt ett lunchstopp på en timma som blev både två och tre timmar innan alla fått sin mat och efterrätt … undrar om de fångande / fiskade / grävde i trädgårdslandet innan maten lagades ….
Vägen gick sedan över Sveriges högst belägna by, Högvålen med 830 möh. Tyvärr var vädret nu inte det bästa, det var duggregn, dis och dimma och regnstället fick sitta på hela dagen men vi såg många renar, både dikesrenar och vägrenar och även de levande varianterna av de rena djuren som helt orädda spatserade mitt på vägen.
Övernattning på vandrarhem i Särna, ett mycket trevligt ställe med familjär stämning där vi trötta och nöjda slog oss ner i långkalsongerna i salongen där Henning tog sin vana trogen att trolla fram sina små dryckesflaskor för att ytterligare höja stämningen innan vi gav oss av till ortens stolthet – den lilla pizzerian typ baren … men vad gör väl det – magen fick sitt och alla var nöjda och somnade sedan som stockar på sina rum.
Dagen därpå startar vi återigen våra fina maskiner för att bege oss mot Mora för lunch och lite sightseeing … vidare mot Borlänge för att stanna till vid Touringbutiken som sålde mycket MC utrustning på nätet, kan ju vara kul att se den in real life så att säga … det blev ett snabbt stopp, dels för att det var betydligt mindre än förväntat, dels för att nu kommer regnet igen … så det blev en blöt infärd till Borlänge vandrarhem som låg i ett vanligt bostadsområde med trevåningshus … vi körde ända fram, som en biker gör, på gång och cykelbanorna för att knacka på och det var stängt … efter en stunds väntan så fick vi komma in …
Vart skulle vi parkera över natten ? … omgivningarna var inte säkra tyckte vi så vi rådfrågade personalen som öppnade ett privar garage åt oss där vi kunde låsa in alla hojarna … det kändes bra.
På kvällen sedvanlig middag med god öl och sedan ”nattinatti” i vandrahemmet som bestod av vanliga trerumslägenheter så vi delade på två lägenheter vilket gick alldeles utmärkt.
Nästa dag, på vackra och omväxlande vägar, som alltid, drog vi hem.
Bästa HD hälsningar från Past Director.
Så var det då dags, att efter att ha utforskat Sveriges syd och mitt på korsan och tvärsan samt Öland och Åland, att bege sig utanför rikets gränser.
Vid mitt ”tillträdestal” som Director så sade jag att vi ska fortsätta vara ett lokalt Chapter men också vidga våra vyer, dels mot andra svenska Chapter, dels också utomlands.
Så var skulle vi börja …. Nu är det så lyckligt lottat att Henning talar flytande tyska och har tyska släktingar i nordtyskland, alltså fick han uppdraget att kontakta ett tyskt Chapter vilket blev Baltic Kiel Chapter …. det Chapter som sedemera kom att bli vårt vänchapter med återkommande besök såväl i Tyskland som deras visiter hos oss … men mer om det en annan gång.
Åter till år 2011 … och redan nu kan jag säga att den här krönikan blir lång, så innehållsrik var den turen, att om ni inte gillar att läsa så kan ni sluta redan nu … men håll ut … det här är bra.
Det var med spänd förväntan, efter vår långa planering, som vi gav oss iväg :
10 pers; Jag och Eva, Henning, Hasse och Ewa, Anders och Ingrid, Lennart och Berit och Micke S. på 7 stycken skinande blanka Harley-Davidson ´s. Fullastade !
Vi styrde nedåt genom Småland när det blev lite problem med Hasses hoj – den gick som en ”enstånka” och han som har ”världens trim” …. vadan´detta ? … den gick bara på bakre cylindern …
Vi var som tur i närheten av Växsjö och där finns ”Mickes Motor” – en lokal Harley firma som också tidigare hyste Black Mountain Chapter … så vi styrde kosan dit och såklart att de ställde upp akut för oss och Hasse som fick sin trilskandes cylinder åtgärdad, det visade sig vara ett problem med insprutningen till den ena cyllen. Medan de åtgärdade felet så passade vi på att ta en lunch i ett närliggande köpcentra och luncha skulle vi ju ändå så det löste sig bra … Det blev lite handlande också hos Mickes Motor, det hade regnat en del på vägen så min Eva passade på att köpa sig nya handskar.
Efter detta : On the road again – full rulle ner mot Malmö och vår första övernattning på vandrarhemmet i närheten av Öresundsbropåfarterna.
Där var det så lyckligt lottat att de hade en låst inhägnad parkering, guld värt då ju varje hoj representerar ett värde av mellan en kvarts och en halv mille … och inte minst – på gångavstånd fanns kvarterskrogen … gissa om vi var sugna på grillat och annat smått och gott och att få släcka törsten efter en lång dag. Stämningen var på topp och jag glömde ju att säga att när vi kom fram till vandrahemmet så samlade Henning ihop oss utanför entre´n och plockade upp div. dricka i form av små ”Kymmelings” som vi hälsade oss välkomna med … något som blivit lite av en tradition när Henning är med som ansvarig .
Efter en god natts sömn så vankades det frukost och vi upptäckte i kön till frukostmatsalen att det här var ett stort vandrarhem för här var det tjocksmockt med folk men återigen så visade det sig bra att ha HOG väst för alla blev så vänliga så och klev åt sidan och släppte in oss … bra va ´
Dag att grensla järnhästarna och bege oss mot bron … ska vi inte tanka först sa jag … näää sa Henning, det finns en Shellmack alldeles innan bropåfarten …. Inte fanns det heller …
Nu gick det inte att vända utan det var bara att rulla igenom betalstationen och hoppas på det bästa … vi hade en underbart vacker överresa på Öresundsbron, enastående vyer och efter tunnel ner och in mot Köpenhamn så fanns det flera mackar så även det löste sig.
Nu var vi i Danmark !
Vi rullade genom de danska öarna via Stora Bältbron och Lilla Bältbron med div stopp för fika, tanka och luncha … och vi blev ytterligare en erfarenhet rikare – vanliga betalkort som vi i Sverige tror funkar överallt går inte alls i Danmark – här gäller danska kort eller chash … och Hasse som var utrustad med American Express ( top of the line ) som vi trodde gick överallt …. som tur var så funkade bankomaterna så det gick att få tag i pengar till bensinen och annat.
Så kom vi då till Stora Bältbron … en lååång bro … och helt plötsligt blev det stopp ( det visade sig senare tyvärr bero på en trafikolycka ) … det var vindstilla, stålande sol och här stod vi mitt ute på havet … inte alla som får stå där och fota och glänsa i kapp med kromet, stoppförbud som det är, omgivna av beundrande bilister … kul det här med att åka Harley – det väcker alltid, hos gemene man, en beundran blandat med lite skräckförtjusning, ”hehe” .
Nåväl, vidare med full rulle över Lilla Bält och ner genom Danmark och nu började jag spana efter gränsskylten Danmark / Tyskland som jag ville se …. Vi körde på i högt autobahn tempo och milen bara slukades under våra underbara maskiner och rätt som det var så stod det tyska på skyltarna … men var var gränsskylten ? … det fanns ingen …snopet …
Så rullade vi in i Gamleby och Gamleby Hotell som skulle bli vår bas i Tyskland de närmaste dagarna.
Vi parkerade på bakgården … då uppenbarade sig ett antal personer som kom fram och helt plötsligt började sjunga för oss … Henning njöt i mjugg … han visste att hans släktingar hade kommit dit för att välkomna oss … vilket fint välkomnande det blev och några dagar senare så blev vi inbjudna till dem på grillkväll … vilken gästfrihet !
Så installerade vi oss på våra rum för att sedan gå till hotellbaren och öla lite och fira vår ankomst .
Nu skulle vi äta middag och då anslöt välkomsttrion från Baltic Kiel Chapter ( som ända sedan dess är vårt vänchapter ) med Director Volker med frun ( vars namn jag glömt, sorry ! ) och Regina, Ass.Dir. .. hon med den gapande tigern på tanken ( vilka vi skulle lära känna ännu mera senare när de två ggr besökte oss, år 2012 när vi tog dem till femörefortet och flygvapenmuset bl.a. och år 2017 när vi firade midsommar tillsammans på brunnen och gjorde Östergötland och Peter´s HD museum … men mer om detta i krönikor längre fram )
…. och de berättade för oss om de dagar som skulle följa.
Vilken dag ! man sov som en stock den natten.
Så följde de efterföljande dagarna med många fina turer i blandat väder, ömsom stråland sol, ömsom strilande regn … men så är det ju.
Vi besökte t.ex. Kielkanalen och dess sluss system och inlopp … här slöt det upp flera av våra tyska vänner varav en nu var pensionär men hade jobbat där så vi fick en alldeles privat guidning av slussarna bakom inhägnat område – suveränt.
Vi åkte också till Hamburg en dag för vi ville se och köra dels broarna, dels tunnlarna och så den gamla biltunneln, den med bilhiss … Volker hämtade upp oss och sa att trafiken blir tät så håll ihop gruppen … jaha ja, trafiken var enorm redan som det var tyckte vi och gav oss iväg …. När vi närmade oss Hamburg så stannade vi på Volkers stoppsignal och han sa, återigen, att nu blir det trångt – håll ihop … kunde det bli mer trafik ? Ja det kunde det … vi typ krypkörde ”stänka mot stänka” … här gällde det att hålla tungan rätt i mun för att inte tala om kopplingshanden och gashandtaget … bilister som skulle tränga sig in överallt, puh, vilken pärs.
Nåväl, vi parkerade på gatan och Volker samlade ihop oss vid den gamla biltunneln med dess hiss ner och kollade att alla var med … men nej … vi måste vänta på Micke … Vi fick inte köra genom tunneln, personalen var rädda att våra Screamin´Eagle ljud skulle förstöra kakelväggarna i tunnelen …. men sevärt var det.
Nu skulle vi köra den nya tunneln för att komma till vårt lunchställe men trafiken var så tät att Volker helt enkelt inte kunde byta fil i tid så vi fick köra rundan tillbaka över bron och försöka igen … vi gjorde det tre gånger och varje gång körde vi förbi det Svenska husvagnsekipage som fått motorstopp på bronedfarten och vi vinkade alla tre gånger till dem … de undrade nog vilka dårar vi var ….
Så sedemera säger vi till varandra att en tunnel och bro ska köras minst tre gånger ….
Åter till hotellet och ölen som förtjänar en kommentar : den lokala ölen heter Duckstein, mycket god, men det roliga var debiteringsförfarande på öldrickat … man beställde in en Duckstein och fick sitt höga glas med skummande öl och ett glasunderlägg till detta … så sitter man som sig bör och språkas vid i god anda och beställen en öl till varvid servitrisen kommer med ölen och ritar ett pennstreck på glasunderlägget … tiden går och man tar in en tredje, fjärde öl osv varvid pennstrecken på underlägget växer i antal …. Så småningom blir det dags att betala och då tar man sitt glasunderägg och går till kassan varvid personalen ser hur mång öl man tagit … inget streck = en öl, ett streck = två öl, två streck = tre öl osv … glasklart eller hur ? Kul var det i alla fall ….
En utflyktsdag regnade det som bara den … regnställen var dyblöta och våra boots totalt leriga så vi alla ställde dem i tamburen utanför rummen för vi ville ju såklart inte smutsa ner våra heltäckningsmattor i rummen där vi gick i strumplästen … jag kände dock för att putsa mina och Evas boots då det fanns en skoputsmaskin i korridoren och det kände även Lennart för att göra med sina och Berits boots ( ni som känner Lennart vet hur noga han är med sina skor ! ) så vi sammanstrålade och slog oss ner på golvet och började putsa våra boots … Lennart hämtade två öl och det blev en trevlig stund och när vi hade gjort våra boots färdiga och druckit upp ölen så tycket vi båda att det var ju ganska mysigt att sitta på golvet, putsa HD boots och dricka öl så …. Ah va´fan sa vi … vi tar och putsar allas boots … det blev succse … alla fick nyputsade boots och vi fick öl … hepp.
En annan riktigt blåsig och regnig dag var det tänkt att vi skulle åka till västkusten men vi var lite trötta på regn och smuts så det blev bara Volker, Henning och Micke som gav sig i väg … vi andra åkte taxi in till Eckerförde och gjorde stan med lunch på ett härligt fik med varm soppa och öl … perfekt och när vi kom åter till vårt hotell så stod där Henning och Micke … det hade blåst så in i hel-ete så de hade måst avbryta turen … gissa vilka som hade den bästa dagen.
En annan dag vidare till Dealern och Harley-Davidson i Kiel … nu skulle det handlas t-shirts etc men schemat var tajt så Volker sa att ni får en halvtimme här … vi sprang runt som yra höns och testade storlekar på kläder, bälten etc som vi ville köpa med oss hem …
Lunch ville vi också ha på ett friluftsmuseum som vi besökte varvid Volker undrade om vi inte ätit frukost på hotellet … det visade sig att det här med frukost och lunch inte alls är samma sak hemma som i Tyskland och Henning fick, som vanligt, fullt sjå med att översätta alla matsedlar om och om igen … tror nog han tröttnade lite på det …. Som t.ex. den tur som gick till en vacker kuststad men i ösregn där matexpediterna stod och skrek åt oss ”vad vill ni ha ” och pekade på en griffeltavla med bara tyska på …. och alla ropade på Henning att översätta …. men allt gick att reparera med en eller annan Duckstein på kvällen.
Vi hade många fina dagsturer med våra tyska vänner i Baltic Kiel Chapter på såväl slingrande vägar som genom halvstora städer och med mindre flodfärjor och så finns det i Tyskaland Shell V-Power som håller 100 oktan … gissa om Hasse och jag blev glada …
Efter ännu en lång och härlig dag i sadeln kommer vi till vår bas i Gamleby och tänker att nu blir det skönt att duscha, slappa och ta en öl innan maten … men då har Henning en överraskning – uppställning om en halvtimma … vad är nu detta ? … Det visar sig bli en grillafton hos Hennings släktingar som ställer upp och hämtar oss med bilar, kör oss hem till dem där grillen är i full gång och all sköns mat är framdukat på altanen … vi äter och dricker och deras gästvänlighet är fantastisk … efter många många timmar kan vi inte få ner en endaste bit grillat mer, eller mer öl heller för den delen … och då kör de oss tillbaka till hotellet … vi slocknar som urlakade sillar.
Alla trevliga dagar har dock en ände, så även dessa, och efter en avslutningsfest med Baltic Kiel en kväll så blev det dags att nästa dag köra upp till Puttgarden för att ta färjan till Rödby i Danmark och vidare hemåt … allt löper på väl och på färjan får man vistas på bildäck under överfarten, vilket inte är vanligt, så Eva och jag ställer oss i fören och njuter av den friska havsluften.
Turen upp genom Danmark blir blåsigare och blåsigare och när vi kommer till Köpenhamn och Öresundsbron så, fick vi veta efteråt att skylten med ”vindkänsliga fordon avrådes från att åka bron” var tänd, inte såg jag den heller men Henning låg i täten med sitt lok så vi bara hängde på … hualigen vilken pärs det blev, det blåste storm och att köra på fyran gick inte, det gick för fort, att köra på trean var knappt gångbart utan vi växlade mellan tvåan och trean för att dels ha styrfart, dels drag att parera vindbyarna med … vindbyar som förflyttade hojen i sidledes en hel filbredd utan att vi kunde göra något åt det … medans långtradarna segade förbi i ytterfil … otäckt minst sagt.
Jag har kört hoj sedan jag var 16 år och aldrig varit rädd, jag har alltid haft respekt för väglag, väder och vind men denna gång var jag rädd.
När vi rullade in på brofästet så kända man darrningar och vilken ”nära dödenupplevelse” det varit och alla stannade och flamsade och skrattade befriat att äntligen är vi i Malmö … vi pratade igenom upplevelserna och jag som dåvarande Director kollade upp hur alla hade det … Ingrid som under överfarten legat bakåt i ledet på sin, dåvarande Sportster, sa ”kaxigt som alltid” med glimten i ögat att jag klarade mig nog bäst av alla för min hoj väger minst … hum …
Nåväl, åter till samma vandrarhem som på nedresan, samma restaurang och återigen den befriande känslan att ha klarat Öresundsbron i storm … men aldrig mer.
Sista benet hem gick som tåget och i Linköping stannade vi för avskedskramar etc och så tog vi en gruppbild på oss … en bild som jag skickade in till HOG Magazin som de också publicerade tillsammans med ett litet reportage om vårt 10 årsjubileum som jag skrev ihop. Kul.
Det var allt för denna gången men jag återkommer ….
// Janne, Past Director.
Åland har vi besökt två gånger, 2010 och 2012, så jag tar mig friheten att slå ihop minnena från bägge turerna till en liten ”story”.
Deltagare : Jag o Eva, Hasse o Ewa, Henning, Anders o Ingrid, Lennart o Berit , Micke och Gunnel, Gunnar och Marianne samt Sven och Annika , Lasse, Sören, Lars o Kerstin… lite olika sammansättningar de två olika gångerna.
Fösta gången startade vi i ösregn och 8 grader … upp till färjan i Grisslehamn, stod och väntade på båten i regn … men när vi anlände till Åland så sken solen och humöret steg flera grader.
Full fart mot vårt ställe på ön : Solhems pensionat som låg vackert vid havet. Parkering, incheckning och uppackning … hänga ut dyblöta regnställ på tork … ta en öl och så … sen : Mat !
Hungriga som vargar och lättade över att vara framme satte vi oss till bords för att välkomnas av värdinnan som börjar prata och prata och prata medans maten tenderar till att kallna … till slut så måste jag bara tyvärr bete mig lite ohövligt … jag börjar äta och fler gör samma sak … värdinnan pratar på … vi äter, dricker och skålar med varandra så då äntligen förstår hon att vi vill äta …
Både hon och värden är jättetrevliga så inget ont om dem men de hade nog inte förstått hur det varit för oss en heldag i ösregn och trötta och hungriga.
Efter maten drar vi oss tillbaka till vår ”stuga” typ vandrarhemslänga för att ta en whiskey, lite snacks och så … sen bestämmer vi avfärdstid nästa dag efter frukost för att utforska ön.
Vi körde kors och tvärs och utforskade ön i uppehållsväder mestadels.
På kvällen tyckte vi alla att nu skulle vi väl in till Mariehamn för att äta, sagt och gjort, två stora taxi´s beställdes och snart satt vi på en mysig restaurang och smörjde kråset.
Som alla vet så blir det lite tryck efter ett antal öl så det blev dags för mig att uppsöka det s.k. herrummet … därinne var det stökigt värre med ungtuppar som trängdes så då var det väldigt bra att ha MC västen på …. simsalabim så skingrades folkhopen och dörrar hölls upp så jag tågade både in och ut i majestät. Riktigt kul faktiskt.
En dag hade Anders ordnat med att besöka Ålandos vingård, äpplevinet som travesterar på Calvados så namnet är riktigt fyndigt. Vi hittade dit och parkerar i ett vackert landskap och möter ägaren som visar oss runt i tillverkningslokalerna. Sedan går vi mot samlingslokalen och går uppför trappan till Tröskhuset som deras samlingslokal heter. Efter obligatorisk gruppbild så går vi in, det är bokat och uppdukat med alla dess möjliga ”äppelcalvadoser” för avsmakning, fint ordnat för oss som en besökande grupp … men, men … Anders hade nog inte tänkt på att vi kör ju … ”drink and drive” går givetvis inte ihop så … det blev till att bara sitta och lukta på de olika sorterna medans innehavaren stolt berättade om de olika vinerna … vilket antiklimax, han blev mer och mer bekymrad över varför vinerna inte smakade ? Dit borde man såklart ha åkt taxi … men jag tror nog att ägaren förstod oss för på väggen satt en trätavla med inskriptionen : ”To Bongo : Make vine and live wild” … vi frågade lite och det framkom att Bongo var ägarens son som körde ihjäl sig på mc ….
Efter en långhelg blev dags för hemresa och efter frukost och utcheckning så regnar det ,igen … vi sätter oss och väntar på att det ska sluta regna, det är gott om tid till färjan. Men vart är Henning, vart är han … tiden går till en av oss går runt huset till andra sidan … och där sitter han och väntar alldeles allena utanför sitt rum, han hade redan lämnat in nyckeln … ja, det var det här med kommunikation.
En kall och ruggig första tur i regnets tecken var det men den andra turen några år senare var det trevligt att återvända i betydligt bättre väder med bl.a. morgonbad i havet. Vi bodde återigen på Solhems pensionat men hade denna gången ett bättre boende med ett eget hus för oss själva.
Den gången hamnade vi också mitt i ett grustag med stora dumpers uppställda, tur att det var helg så att allt stod stilla, men det är inte alltid så lätt att hitta rätt i kartan vilket får mig att tänka på Ingrids ord, när resan planerades, att på Åland kan vi vägarna för vi har varit där massvis med gånger varvid Anders svarar : ”har vi ?” ….
En sak är helt säker, vi har väldigt roligt ihop på våra turer och det är aldrig långt till skratt och annat med ”glimten i ögat”.
Så skulle vi såklart också besöka cafe´et ”Uffe på berget” som är känt för sin fina utsikt, varmt och skönt var det och Ålands vägar med dess röda asfalt är härliga att köra och vi parkerade nedanför berget och började gå uppåt … med skinnkläder, solen gassade och det var en bra bit att gå men vad gör väl det, det vankas ju fika på toppen … det visade sig dock att visserligen var fiket öppet men de hade knappast alls något kaffebröd eller mackor, bara några få plastinbakade kakor … så det blev glass istället … utsikten var det dock inget fel på.
Färjeresorna förlöpte bra bägge gångerna men vid senaste gången så bestämmde vi att när vi kört av färjan så stannar vi på första bästa plats för att ordna med allt det sista personliga innan vi kör, typ halsdukar, solglasögon etc för vi hade en ganska så lång bit att köra planerat innan första paus stopp …. det blev bara det att gruppledaren aldrig stannade så jag som låg näst sist med Hasse bakom mig var tvungen att stanna för min Eva´s hörselskydd hade ramlat ur och inte tittade de framförvarande i backspegeln inte … nähä då … de drog bara. Så när vi fixat till oss så körde vi och tänkte att de står väl lite längre fram – inte heller. Jag och Hasse fick ge järnet med våra Harleys och vi drog om både bilar och, faktiskt – spothojar också i vårt ”chicken race” för att komma i kapp …
Nåväl, bägge hemresorna gick bra, senaste gången i härligt sommarväder men första gången möttes vi av åskregn i Stockholm … men men … det är så det kan vara att köra hoj.
Det var allt för denna gången … flera återblickar lär det bli framöver.
Ha de´ gott // Janne
.. för att vi, jag och Henning, hade bestämt oss för att ta en runda och besöka de Svenska chopperfirmor som är , tja, faktiskt världsberömda för ”the Swedish style” ..
Jag hade, så klart, haft många kontakter med Calles Chopperdelar i Moheda, Custom by Kent i Bjuv och Gibsons i Svedala …
T.ex. så frågade Gibson mig : ska jag öppna våffelfiket ? --- eh ? … jag fattade då inget men sa , ja, visst vill vi ha våfflor ,,, mer om det senare.
Vi som åkte på 6 hojar var 9 pers. : Jag och Eva, Hasse, Henning och Adam, Hans A och ”Kattis”, Pelle K. och Willy.
Första stopp var Calles chopperdelar i Moheda som låg långt utanför Moheda i …. ? vardå ?
Som tur va o jag och Eva rekat hela turen innan … som vi irrade då … låg inte alls i Moheda utan det var bara postadressen, geografisk plats var mellan Slätthög och Skövelåkra … vem kunde lista ut det snabbt på en HD ? … nema. Bra att reka alltså.
Efter ett fantastiskt besök på Calles, som tillverkar egna ramar etc etc etc, vida berömda, så styrde vi kosan mot Hässleholm för övernattning och besök med mat och öl intag på Bishops Arms. God mat och god öl kräver goda historier så Hans A frågade om vi inte kunde några ”Lindemans” … och efter div. härlig historier så berättade jag den om ankan som besökte baren i Skottland och alla skrattade förnöjda, även Willy … han återberättade den historien senare ett annat år i Åre och då, trillade polletten ner, … men det är en helt annan historia … kanske kommer den senare, kanske hela anekdoten ( den om måsen ;-) ), vem vet ?
Utsövda drog vi följande dag järnet ner mot Bjuv och Custom by Kent och besåg hans fantastiska anläggning … tyvärr var inte Kent själv där då, han var på MC mässa i USA, men hade instruerat sina medarbetare att ta hand om oss vilket de gjorde, vi såg verkstad, shop, hojbyggen, you name it, lackjobb utan dess like.
Efter att ha gottat oss åt dessa maskiner ville vi gotta våra magar så vi styrde mot Kulla halvön och Flickorna på skäret där vi intog ett alldeles fantastiskt fika med tilltugg … hänförda av vyerna …. Som bara skulle bli bättre !
Vi drog vidare till Kullens fyr och med våra U svängar innan vi prydligt kan ställa upp våra hojar för att visa att vi minsann är ett Chapter som heter duga så var det en "sådana häringa" asfaltgrop mitt framför mitt framhjul mitt i min sista fina sista lilla sväng när man, ni vet, samtidigt bromsar så lätt och fint med höger hand fram mitt i sista svängen … och det blir tvärstopp och hojen lägger ner till höger och mitt högra lårben spänner alla sin muskler till bristningsgränsen och Eva´s högerben riskerar att fastna mellan moder jord och HD´n … Hjälp ! skriker vi och Kattis närmast oss reagerar blixtsnabbt, tack, och kommer till undsättning tillsamman med flera gubbs som reser oss upp …
Hur gick det ropar alla … nää, det gick bra sa jag – inga skrapmärken på hojen ! … men Eva´s ben då ! eh, va ? … nä, det gick väl bra det också ….
Efter denna lilla incident traskade vi runt ett tag och tittade på Kullens fyr och dess makalösa utsikt, år en glass och mådde bara bra.
Dags att dra vidare mot nattens övernattning som, via vackra vägar, ledde oss till Blentarps vandrarhem
Väl där så parkerade vi hojarna, checkade in och fick vår utstyrsel, ja ni vet, handdukar, sänglinne, nycklar etc … och värdinnan lastade på alla allt möjligt. Själv hade jag tagit noga hand om nyckeln till mitt och Evas rum när värdinnan frågade : ska inte du också bära något och jag svarade : jag bär ju nyckeln … snacka om att alla, efter en lång och härlig dag i sadeln, brast ut i gapflabb. Har ju blivit en ”grej” sedan dess : Jag bär nyckeln …
Installerade på vandrahemmet och hojarna tryggt parkerade .. dags för öl och middag på Blentarps byakrog … en bit att gå men vadå´ … jag frågade värdinnan : måsta man boka bord ( hehe på vischan … ) .. det är nog bäst sa hon. Gör det sa jag.
… och så gick vi och gick och gick … det var en bit men vilket ställe, fullsatt, känt knutteställe och vilken mat. Kattis blev lyrisk över att tillhöra Chaptret och denna fina gemenskap. Toppen var ordet !
Efter en natts god sömn så väntade det mera … men först frukost i vandrarhemmet … och vi upptäckte en massa så tingestar på alla hyllor och vrår i frukostmatsalen, vad var nu detta … jo, rivjärn … eh ? va ? …så vi frågade värdinnan och hon samlade på sig rivjärn av alla de slag och när vi åkte därifrån så fick vi uppmaning att om vi kommer tillbala så ”måste” ni ha ett rivjärn med er ….
( och redan nu så kan jag säga att vi sannolikt kommer tillbaka med rivjärn )
Dags för avfärd mot Gibsons i Svedala … vackra vägar över åsarna i Skåne som kan öppna upp sig vackert …. framme hos Gibsons som välkomnade oss ”him self” med sin fru och nu förstod vi – bredvid hans verkstad / shop fanns just ett fik som de drev, våffelfiket, vill ni ha våfflor frågade han och vi som nyss ätit frukost … några tvekade men jag grep situationen resolut och sa självklart, absolut … vilken gästfrihet, gratis bara för oss hade de öppnat upp och grädda våfflor med sylt, grädde och kaffe och te ! Mätta och belåtna efter en fantastiks rundvisning i verkstaden drog vi ner mot Skånes syd kust … molnen hopade sig och det blev mörkare … regnställ på och det kom en del men inte så farligt faktiskt och vi körde den fina kustvägen med bara lite dugg …
Vi stannade till vid Smygehyk och fyren så att alla kunde säga att man stått på Sveriges sydligaste udde ! ... Vi hade övernattat där en annan gång innan vid en tidigare Skånetur ... kan klart rekomenderas.
Nu ville vi ju också se Glimminge Hus såklart … Willy ville hälsa på en kompis så han gav mig muntlig info om hur man kör till Glimminge Hus , Willy hittar dit alltså, men det gör inte jag … så vi irrar lite, tur att Hans A är med och har GPS i sin telefon så vi stannar några gånger och se, vi finner vårt delmål. Solen skiner och vi fikar där, tittar och pustar ut innan vi åker till Simrishamn och det vandrahemmet … återigen så är himlen mörk och vi hinner precis parkera, packa av och låsa så öppnar himlen sig med sitt åskregn men vi är inne och duschar varmt, pudrar näsan och mår gott … går på stan och äter återigen gott och mår så bra som man ska må när man kör med sitt Chapter.
Innan det blev ”natti natti” så tog vi en promenad i hamnen bland alla fiskebåtarna där Pelle blev lyrisk denna gång … och jag förstår honom … varför ? – det får ni fråga Pelle om !
Nästa dag så snirklade vi oss hemåt på fina vägar via Kivik, Blentarps backar, Trolle Ljungby och vidare via Småland etc mätta och belåtna med ytterligare en toppentur !
Mer kommer någon annan gång framöver
// Janne , Past Director-
Hej på er alla igen.
Denna gång ska jag berätta lite om det första Sweden HOG Rally som vi i Blue Coast Chapter var med på och som jag tror, om inte minnet sviker, var det första Nationella HOG Rallyt i Sverige med artister som Mikael Rickfors, Mats Ronander och Fat Boy´s.
Långväga Chaptergäster var också där, längst ifrån kom en snubbe från Southern Nevada Chapter, Las Vegas.
Året var 2006 och vårt Chapter var inne på sin 6:e säsong, vi var m a o varma i sadeln.
17 taggade members på 9 Harley´s samlades en fredag i slutet av juli hos vår dealer PO´s för att börja resan till Djurönäset, en vackert belägen hotell- och konferensanläggning i Stockholms skärgård.
Det var jag och Eva, Henning o Märta, Hasse o Ewa, Janis o Kerstin, Tosse o Monkan, Horst o Liis, Lennart o Berit, Micke o Gunnel samt Lennart P.
Glada i hågen med nypolerade hojar gled vi ( nja … gled och gled, vi eldade på lite här och var också – det är ju så härligt med full rulle ! ) upp längs gamla E 4 norrut.
Vädret var väl sisådär … växlande molnighet som det sägs i Sverige, dvs molnen växlar mellan ljusgrå och mörkgrå och norr om Nyköping kom de första regnstänken. Stopp för att rasta på en p-ficka i närheten av Svärta …. och jag minns hur ”Monkan” skrev i ett dåtida foruminlägg på vår hemsida : Vi tar en rast och killarna blir som galna : de blänkande hojarna är regniga, smutsiga och … hur ska det nu bli då med all den fina putsen som de ägnat veckor åt att göra … Jämmer och Ve ”
Nåväl, det blev inte så mycket regn utan det vara rätt så torrt och fint och i Vagnhärad stannade vi för en välbehövlig fika / macka paus och solen tittade fram och det blev så varmt att parasollerna fälldes upp vid fikaborden … Åska i luften ?
Det rullade på vidare och upp mot Södertälje och vidare ut på Nynäsvägen för att i Rosenhill ta av mot Västerhaninge, på så sätt fick vi köra den härliga slingerbulten, den krokiga vägen som är välkänd i knuttekretsar. Framme i Västerhaninge så ska man ta andra avfarten i rondellen för att fortsätta gamla Nynäsvägen in mot Stockholm, tar man första avfarten så kommer man straxt till nya motorvägen och den vill man såklart inte köra med hoj ( galna 08 bilister på motorväg bör man undvika ). Vi hade snackat lite om vägen Janis och jag men det är som ni alla vet ibland svårt att komma ihåg allt och man har ju inte kartboken framför sig precis så Janis råkade ta just första avfarten men jag hann upptäcka det ( jag låg tvåa ) så jag fortsatte att köra några varv i rondellen med hela gruppen efteråt ( måste ha sett komiskt ut ) tills Janis upptäckte detta och kom tillbaka.
Framåt Stockholmsinfarten så tog vi av i tunnlarna ut mot Gustafsberg och Djurunäset … tunnlar som har 360 graders kurvor under jord med bara konstljus ( och solvisiret nedfällt så klart – man måste ju vara cool ) … lätt att bli lite yr och desorienterad som motorcyklist med kurvdrag där …
… och så kunde ju vissa ( jag själv bl.a. ) inte låta bli att växla ned och dra och låta HD mullret studsa mellan tunnelväggarna … underbart !
Snart ute i dagsljus igen och via div. vackra broar kom så fram till festplatsen.
Uppradning på led och incheckning som flöt på fint, fotograferade av reportrarna från BigTwin, så körde vi fram till ”vårt hus” för en Biker han kör såklart ända fram !
Inte ska man gå och kånka på packväskorna heller, en motorcykel i allmänhet och en Harley-Davidson i synnerhet kör såklart ända fram … vem skulle säga emot ?
Efter installation i rummen så ville våra kvinnfolks göra sig fina och vi knuttar vi valde att köra ner våra dyrgripar till den ”safety-park” som Stockholm Chapter hade ordnat. Suveränt bra, stängselinhägnat med vakt in- och ut samt låst nattetid med bevakning. Kunde inte vara bättre.
På gångvägen tillbaka till hotellanläggningen så stötte vi på en ölservering … men vad bra, så törstiga som vi var. Det visade sig vara HOG Rallyts egen importerade öl från ”tjotahejti” som där såldes för 10 kronor flaskan, hua vad vi släckte törsten …
… medans Micke o Gunnel valde att ta en simtur … vad de inte visste var att strömmen var stark runt denna halvö så de höll på att missa hela ön … lagom kul att driva till Åland ( bättre att åka HD dit vilket vi skulle komma att göra ett par gånger längre fram ) … det hela avlöpte väl som tur var och de hade en historia att berätta senare under middagen …
Nåja … nu hade också våra sköna och vackra kvinnor vaknat ur sin skönhetsmakeover och de var såklart törstiga också … lagom till att lekledaren från det arrangerade Chaptret, iförd Fez, förkunnade att nu börjar det roliga.
Vi startade upp med en tipspromenad där halva tiden upptogs av att stå under en viadukt i skydd för ett enormt vattenflöde ovanifrån, rätt gissat : åskregn … jättekul att vara ut i moder natur då …
Därefter blev det lekar i Chapterlag, ; det var bl.a. gång med gurka mellan benen och gurkbyte lagmedlemmarna emellan, hands off !, och det var påhejning med dryckesintag för att återställa vätskebalansen som rubbades under stilleståndet under akvedukten tidigare … ; det var hulahula dans med rockring mm mm … ; och så var det tävlingarnas höjdpunkt : slowrace på cykel med ett paraply i handen på snitslad bana och här ställde bl.a. min egen Eva upp ! Hon tog såklart ledningen och trampade på utav bara den för hon tänkte liksom så att det var ju race det här så hur svårt kan det vara, van vid fartens tjusning som hon var ( hon är ju min spätta alltså ! ) … tills jag skrek för full hals : Eva !! Det är SLOW race … bromsa !! Å fasen sa hon, jag som tycket att det var busenkelt att vinna denna grenen. Hon fick i alla fall tröst av han med Fez´en : nästa gång repeterar vi reglerna två gånger …
Sedan vidtog lite slappande och koll på Harleys buss som så lämpligt parkerat mitt för huvudentrén innan det var dags för kvällens höjdpunkt : middagsbuffén och rockmusiken med Mats Ronander med flera …
Efter lite köande till buffén så intog vi vårt bord och smörjde kråset, åt och drack gott, tjo och tjim som det är när man är med likasinnade i glada vänners lag.
Efter en stunds ätande så vrålar det till i anläggningens entré och in på det bonade parkettgolvet kommer en polack på sin FatBoy, kör in i restaurangdelen och gör … EN BURN OUT ! INOMHUS !
Det blev visslingar och applåder och hejarop utan dess like … lika glada var inte hotellpersonalen som kom springande … och började prata om polisanmälan … men det visade sig att han, polacken alltså, på Fat Boy´en var … Polsk polis ! … så inget hände … var notan för det förstörda golvet hamnade vet jag inte …. Det går hett till när HOG´are festar loss !
Efter maten dansade vi loss till Mats Ronanders rock band på den ena scenen och / eller rockade till FatBoy bandet på den andra scenen. Baren var såklart också välbesökt.
Framåt natten blev det ”nattinatti” för nästa dag skulle det köras kortege in till- och runt i Stockholm city.
Kortege körning ja … hum, det var säkert ett par hundra HD ´s som skulle göra detta med MC polis escort. Poliserna tog täten och drog i väg, definitivt inte enl. hastighetsbegränsningen utan snabbt som bara den … de ville väl få det överstökat så fort som möjligt kanske …
Nåväl, det började ( såklart ) regna på vägen in mot Stockholm så alla kom ifrån alla och vi stannade för att ta på oss regnställen … hur skulle vi nu hitta in till samlingsplatsen i närheten av slussen och en färjeterminal ? … så kom polackgänget och stannade bakom oss för de hittade ju inte heller utan bad oss om hjälp så vi enades om att dra på mot Stockholm och det gick ganska bra att hitta när man väl fick syn på de välkända siluetterna vid slussen och norrbro …. Det slutade regna så av med regnkondomerna och in i city i en maffig kortege bland dassiga busschaffisar och taxichaffisar som totalt vägrade att visa någon som helst hänsyn till MC kortegen trots polisescorten med blåljus … vilka 08 ´or !
Allmänheten / publiken längs kortegvägen var destu trevligare med mängder av glada tillrop men vid Sergels torg håll det på att gå illa, en mamma hade inte koll på sina barn så en flicka i typ fem sex – års åldern klev rätt ut i gatan mitt framför mig så jag var tvungen att bromsa med undanmanöver åt höger ( jag låg i vänsterledet i kortegen ) varpå jag kom otäckt nära en annan HOG ´are från Göteborg, han med det helvita skinnstället, men han var också snabb och alert i sina reaktioner så det hela avlöpte utan problem. Håll i era ungar !
Kortegen slutade på gärdet med lite smörgåspaket och Coke och sedan var det friåkning tillbaka med mera samkväm av olika slag, middag och lite lugnare musik denna kväll för nästa dag var ju söndag och då skulle alla ge sig av hemåt alla de håll i såväl Sverige som Norge, Finland, Danmark, Tyskland, Polen och ja, just det, USA …
Hemfärden gick via småvägarna och färjan vi Skans sundet för att avslutas på Oskarshäll som på den tiden var lite av ett stamcafe´ för oss där vi hade, och fortfarande faktiskt har, våra egna Chaptermuggar målade av mamman till den förre cafe´ägarinnan … hon som målat så många kaffemuggar åt alla klubbar och andra som vill ha en personlig mugg. Finns att beskåda på en vägg i cafe´t …
Det var allt för denna gången … nästa gång blir det kanske en återblick till lite mer närbelägen tid … jag får se.
H-D gott !! Snart kommer våren och vår alldeles egen premiär i Norrköping, den som Peking MC så fint ordnat i över 40 års tid, 1:a maj kortegen !
Min första lilla återblick blir den till Öland som vi gjorde i Blue Coast Chapter 2008 i månadsskiftet maj / juni …
Tänk vad tiden går, då hade jag kört HD redan i 8 säsonger som ”återfallsknutte”, jag som tog MC kortet som 16 åring och började motorcykelkarriären med en Honda CB 125 när de nya reglerna för lätt mc kom … senare blev det att bli BSA … och att få köra både såväl gamla Triumph och AJS som moderna Honda, Kawasaki och Suzuki´s.
Ungdomsåren tog så småningom slut och det blev utbildning, familjeliv, yrkeskarriär och husbygge och så en dag i början på tvåtusentalet : HD köp !
Nåväl, nu förvirrade jag visst bort mig en smula, åter till vår Ölandsresa 2008.
Vi som åkte var jag och Eva, Lennart och Berit, Janis och Kerstin, Hasse och Ewa, Henning och Märta samt Sören.
Sex mäktiga HD sträcker ut på E 22 i tjusig ”staggert formation” en fredag eftermiddag i härligt solsken.
Det sägs att ”what happens on the road stays on the road” men det jag ska berätta är väl preskriberat nu …
Vi öste på söderut på E 22 och stötte på köerna vid Söderköpings Göta kanal bro, kilometervis av köer … inget bra för luftkylda motorer så Lennart och jag signalerade till varandra att det var till att lägga oss på ett led och bränna förbi alla stillasittande bilister. Bra med motorcykel.
Det flöt på fint och neråt Smålandstrakten var det dags för ett fika stopp, såklart var fiket stäng, ja till och med nedlagt, igenbommat men det blev en ”kissepaus” i buskarna och lite intag av medhavd choklad, frukt och dricka på denna grusbelagda plats, ( kom ihåg – grusbelagda … ).
Efter denna välbehövliga bensträckare så tänkte vi att nu kör vi till Ålem för tankstopp och en korv med bröd, sagt och gjort ut på E 22 på ett snabbt led, jag och Eva låg näst sist nu och bakom mig låg Hasse och Ewa … en bil syns i fjärran men det är inga problem för acc snabba HD ´s.
Vi drar ut och efter en liten stund så märker jag att det finns ingen Hasse i backspegeln … vad kan ha hänt ? Jag drar i kapp gruppen framför och får stopp på alla och vi vänder tillbaka till grusplanen, där står Hasse och ser bekymrad ut och jag blir lite nervös – har det hänt något med hojen ? hinner vi fram till Öland innan mörkret, vi som hade tänkt att glida över Ölandsbron med solnedgången i ryggen...
Till saken hör att denna vändplanen, i grus ( kommer ni ihåg ? ), sluttar svagt och har div. potthål … och min hoj har lite mera rake än de andras och behöver således lite mera svängradie, vi är också tungt lastade med packningen bakpå och det vill sig inte bättre än att jag lägger ner hojen i en alldeles för sväv sväng … inte bra. Tur i oturen endast en böjd och repad backspegel men Sören fiskar upp sin skiftnyckel ur packväskan så det löste sig bra.
Men Hasse då ? Jo, han hade fått punka, på bakhjulet, shit alltså, vad händer nu ?
Efter rotande i packväskorna så langade Janis upp en burk med punkaspray och så hör det till storyn att på denna rastplats så står det en bärgare från Estland med sin bärgningsbil och när vi alla står i en klunga runt Hasses hoj och fundera på vad vi ska göra så kommer han fram och undrar vad som hänt.
Det kanske fixar sig, såklart det gör – en bärgningsbil har kompressor och luftslang och nipplar av alla de slag så i med punkasprayen och med bärgarns hjälp pumpar vi upp däcket rejält.
Men kan Ewa åka bakpå nu ? Törs vi det ? … Nää … Hasse väljer att köra ensam på hojen till närmsta stad som är Mönsterås där vi ska kolla luften igen på en mack så Ewa får åka bakpå Sören.
Jag tror hon hade det rätt jobbigt där för Sören har ingen sissybar och bara en liten bönpall men men det fick gå.
Det rullade på fint till Mönsterås och in på en mack, nu börjar det bli lite sent och det är sen fredageftermiddag och då stänger Sverige som ni alla vet …hum, vi måste ha mera luft till Hasse.
Nu kommer en kille fram till oss, han kör själv hoj visar det sig och vi berättar vår situation för honom. Nämen det är inga problem säger han, han jobbar på en gummiverkstad och han ringer sin chef som alltid är hemma på fredagskvällen med öl och fotboll på tv´n. Såklart han öppnar verkstaden för oss så vi enas om att Hasse följer honom till gummimojen och fixar punkan och vi andra åker ner till Ålem för att äta så väntar vi in Hasse där.
Sagt och gjort, vi åt både en och två korvar och drack massvis med kaffe på macken i Ålem för som ni nog vet så är det en rätt besvärlig operation att ta av och på ett bakhjul på en HD så det tog ett bra tag för Hasse att fixa detta men han är en suverän mek så det löste sig och han dundrade in på macken i Ålem glad i hågen.
Vi var alla mätta och Hasse ville inte sinka oss ytterligar så han säger att han inget behöver att äta men, då säger jag stopp och belägg – såklart du ska äta ett par korvar du också.
Vi är ändå så pass sena så vadå. Köra Ölandsbron med solnedgången i ryggen ”sket sig” som man säger så vi dundrade över den i mörkret.
Mörkret tilltog på Ölandssidan när alla lyktstolpar tog slut och vi kör upp mot Borgholm i beckmörker, allt jag ser framför mig är Sörens bakljus så det var bara att följ det.
Vi kommer i alla fall tryggt och fint fram till Jörgen F. Lundells pensionat och hotell i Borgholm där vi ska bo och mullrar in på bakgården och Jörgens fru tar emot oss. Vi packar upp och installerar oss men är alldeles för uppspelta för att sova, här måste varvas ner så vi intar köket och öppnar medhavd öl och Whiskey och Henning drar fram en plastkasse full med Kymmeling, det finns chips, nötter och annat smått och gott så stämningen stiger rejält som den gör när man slappnar av efter något som man gemensamt varit med om. Vad gör det att det är sent och vi blir lite högljudda, vi är ju ensamma på pensionatet, vi bikersgänget i våra skinnvästar.
Ensamma ? trodde vi ja … på morgonkvisten när vi går i väg till närmaste ICA för att handla frukost sticker det ut ett räddhågset huvud från en annan dörr som nog undrade vad i hela friden var det som dånade till i går kväll … är ni farliga ? Nänänä, vi är världens snällaste HOG gäng så var den saken löst.
Dags att varmköra motorerna, vilket underbart ljud att lyssna till.
Snart dyker Lennarts polare på Öland, Anders, upp. Anders som är medlem i Island Riders MC har lovat att guida oss runt på denna härliga ö.
Det blir en verklig höjdartur på alla småvägar som finns, bl.a. på den nedlagda järnvägen på Öland som nu är asfalterad och trafikeras av vandrare, cyklister, ryttare och … ja, just det – motorcyklister.
Detta år blev det norra Öland vi utforskade med Löttorp, Byxelkrok mm ( ett annat år blev det södra Öland … mer om det en annan gång ).
Efter en härlig dag i sadeln och strålande väder bar det hem emot pensionatet och lite slappande med div. drycker … på kvällen var vi inbjudna till Island Riders klubblokal för lite samkväm men Lennart hade också bokat in oss på Jörgen F. Lundells restaurang Robinson nere i hamnen så hur skulle detta avlöpa …
Tja varför välja ? Vi tar båda såklart och startade kvällen hos Island Rider med lite öl och tilltugg …
Efter att antal öl så vet ni vad som händer, ja just det, kissedags …
Nu var det så att denna klubben hade sina lokaler i ett lite halvrisigt industriområde med lite risiga lås på sina toadörrar och det bar sig inte bättre än att min egen Eva blev inlåst där, ja dörren gick i baklås alltså.
Vi måste få ut henne och det diskuterades flitigt hur … kofot var ett alternativ, sparka in dörren ett annat som Janis föreslog, ringa brandkåren kanske … nja, en klubbmedlem åkte hem och hämtade ett bräckjärn så vi fick ut Eva. Var det hemskt att sitta inlåst sa jag, nää då sa hon, jag hade ju min öl med mig så jag satt och vilade …Hå hå ja ja.
Efter denna "hiskeliga" händelse så var det ganska lätt att traska därifrån ner till Robinson och smörja kråset. Vi hade långbord och vi hade så kul att den gammal dam kom fram till oss och sa att det är väl ändå för härligt att se er alla knuttar så glada och trevliga. Sånt värmer i en bikers själ.
Efter maten så var det dags att förflytta sig till baren och lyssna och sjunga med i Jörgen F. Lundells stora samling av hits som han själv spelade gura till. En toppenkväll var det.
Jag lade märke till ett ungt par som också bodde på hotellet intill oss, de hade kommit på en riskokare förut på dagen och satt och tittade avundsjukt på oss med riktiga maskiner och när det var dags för oss att gå hem till pensionatet så frågade de oss om de kunde hänga på, de visste inte riktigt vägen … tror nog att de kände sig riktigt trygga med oss som följe i den stora staden Borgholm … riktigt trevliga var de att prata med vilket bara bevisar att vi knuttar / bikers / spättor, ja .. you name it, håller ihop och alltid har en minsta gemensam nämnare ( som det hette i matematiken ), nämligen motorcykeln.
På söndagen åkte vi hem genom Vimmerby etc etc men det är en annan historia.
Tja det var ett av många minnen, får se vad som dyker upp härnäst, jag lovar ingen kronologisk ordning, vi har utforskat Skåne i minsta detalj ett flertal ggr, Öland, Gotland, Åland, absolut hela Östergötland, Småland, upp till Sundsvall och Åre och sydsvenska fjällvärlden … och det fortsätter med ännu mer nu i år
Nåväl min nästa återblick kan handla om vad som helst – vi får se
H-D gott, C U on the road // Janne, Past Director.
